söndag 19 februari 2017

80-talsperspektiv på det här med datorer

I några inledande kommentarer till ett mycket sevärt avsnitt av Dokument utifrån 1984, om hemdatorer, hacking och framtida datorisering av arbetsliv och samhälle, gör journalisten Herbert Söderström en ansats till balansering av vad han uppfattar som filmens otyglade teknokoptimism:
    Sedan finns det ett avsnitt om hemdatorer, som jag personligen är något lite mer skeptisk emot. Det talas i programmet om att vi alla kommer att sitta hemma och beställa biobiljetter och sådana saker. Jag tvivlar på det. Själv har jag haft dator hemma i snart fyra år, och jag hittar ingen som helst privat användning av den. Det är faktiskt så att telefonnummer hittar man enklast i telefonkataloger, kakrecept hittar man enklast i bakböcker, och matrecept lämpligen i kokböcker. Boken är ett sällsynt bra sätt att förvara stora mängder information.

    Det är också så att de här så kallade hemdatorerna, vad man nu egentligen menar med dem, men om man menar det som är vanligast, nämligen att man kör dem på sin egen hemma-TV, så har jag ett bra förslag till alla som funderar på att skaffa sig något sådant. Sätt er, tre kvällar i rad, på fyrtio centimeters avstånd från er färg-TV hemma, och så tittar ni igenom Rapport, kväll efter kväll, tre kvällar i rad. Om ni fortfarande vill ha en hemdator så köp för all del en, men jag tror inte att ni kommer att ha någon vidare användning för den, annat än i ett avseende, och det är att om ni vill lära er programmera så går det alldeles utmärkt att göra det också på en liten hemdator. Men att göra något meningsfullt hemma med den i övrigt - ja, möjligen då spela spel - det kan jag inte se.

Inför dessa ord kan jag inte annat än reagera som gode vännen Morgan Andréason, nämligen att ödmjukt undra över vilka företeelser vi har lika grundligt fel om idag.

torsdag 16 februari 2017

Föredrag i Stockholm och Borås

Låt mig flagga för ett par föredragsframträdanden jag kommer att göra de närmaste veckorna - ett i Stockholm, och ett i Borås.
  • Onsdagen den 22 februari kl 13.00 håller jag ett seminarium på Statistiska institutionen, Stockholms universitet med rubriken Fundamentals of Bayesian reasoning and the choice of prior, och följande sammanfattning:
      Bayesian reasoning goes far beyond just Bayesian statistics, and is influential, e.g., in economics and in computer science. There is a beautiful body of work, going back to 20th century thinkers including Ramsey, de Finetti, von Neumann, Morgenstern and Savage, that is often taken as an indication that rationality implies Bayesian reasoning. In a recent Ph.D. course we centered around the question of how convincing this conclusion is, and arrived tentatively at an answer along the lines of "well, maybe sort of...". In this talk I will recap some of these discussions, and also address the issue of whether a prior can be chosen in a way that avoids arbitrariness and subjectivity.
  • Veckan efter, tisdagen den 28 februari kl 18.00, framträder jag på Borås Kulturhus (i ett arrangemang av Folkuniversitetet) med ett föredrag rubricerat I väntan på de intelligenta robotarna, och med följande sammanfattning:
      Vi ser idag stora framsteg inom artificiell intelligens. Det är någorlunda troligt (men inte alls säkert) att ytterligare framsteg på det området någon gång inom de närmaste 100 åren kommer att leda till en situation där vi människor inte längre är de intelligentaste varelserna på vår planet.

      Hur hanterar vi det? Kommer vi att kunna behålla kontrollen?

      Ett möjligt förhållningssätt är att säga "låt oss vänta och se, och hantera situationen först när den väl inträffat". Med utgångspunkt delvis från sin bok Here Be Dragons: Science, Technology and the Future of Humanity (Oxford University Press, 2016) förklarar Olle Häggström varför han anser att det är en dålig idé, och varför vi istället bör börja förbereda oss redan nu.

Välkomna!

onsdag 8 februari 2017

Framtida universitet

På Chalmers webbsidor går det nu att hitta en färsk intervju med mig om vart våra universitet är på väg och hur de kan komma att se ut på ett eller ett par årtiondens sikt.1 Jag skulle nog inte räkna intervjun till mina allra bästa framträdanden, för den kan utan större överdrift sägas formera sig till en tämligen akademisk-konservativ klagovisa över hur mycket sämre allt har blivit inom universitetsvärlden och hur mycket värre det riskerar att bli, utan någon särskilt tydlig röd tråd i övrigt.

Vad som ändå kanske mest gläder mig med intervjun är följande. Initiativet till att den kom till kom härrör från ledningen vid den institution där jag har min anställning. Detta bekräftar att de ser ett positivt värde i min roll som ohämmad åsiktsmaskin - något som jag i och för sig känt på mig men som inte automatiskt kan tas för givet. Att en institutionsledning har den synen på sina mest frispråkiga medarbetare är ingalunda någon självklarhet, och jag har intryck av att det på andra håll i universitetssverige förekommer ledningar som ser sådan frispråkighet bland medarbetarna mindre som en tillgång än som ett besvärligt störningsmoment. Lyckligtvis arbetar jag inte på en sådan institution!

Fotnot

1) Brief summary in English: I have been interviewed about my thoughts on trends in the university system and where we may be heading. The interview is available in English translation.

söndag 5 februari 2017

Kort meningsutbyte med ärkebiskopen

Jag hade igår förljande korta meningsutbyte på Twitter med Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén.1
    AJ: Gud skulle kunna förbli en obegriplig makt, om vi inte fick se ett ansikte som vi kan känna igen oss i: Jesus är Guds ansikte. #söndagsord

    OH: Det hjälper inte, för mig är han lik förbannat ganska spooky.

    OH: Ta exempelvis teodicéproblemet. Så vitt jag kan förstå gör den där Jesus varken till eller från i att lösa upp den hopplösa knuten.

    AJ: Ja, han är ingen Alexander som fixar gordiska knuten, men Jesus-perspektivet ger mening och hoppfull riktning åt livet.

Det är såklart inget nytt som framkommer här, men jag finner det intressant varje gång en ledande kyrklig företrädare så oförblommerat erkänner sig stå handfallen inför teodicéproblemet.2 Jag tror att det krävs en särskild talang, som jag själv alldeles saknar, för att finna ro och mening i ett trossystem som inbegriper en så iögonfallande självmotsägelse som den vilken erhålles genom att, ställd in för all den ondska och allt det lidande som finns i vår värld, likväl insistera på Guds godhet och allsmäktighet.

Fotnoter

1) Samma Antje Jackelén alltså, som jag kom i samspråk med i Visby i somras.

2) Jag har ofta återkommit till teodicéproblemet här på bloggen, bl.a. här, här och här.

* * *

Edit 6 februari 2017: Sedan jag uppmärksammat Jackelén på denna bloggpost svarade hon med följade tweet:
    AJ: Tack! Teodicén lämpar sig knappast för 140 t. Ifall du är intresserad finns mer i kapitel om ondskan i min bok "Gud är större".
Vi får se. Jag hoppas att hennes bok i alla fall är bättre än den förra jag läste av en svensk ärkebiskop.

tisdag 31 januari 2017

Resistance in America

The furious rate at which the Trump administration is wreaking havoc in the American government looks very much like the beginning of a nonviolent (so far) coup d'état. American democracy is clearly at risk. In this extremely troublesome situation, it is good to see a strong willingness for resistance among the American people, as indicated by the many protest rallies that have taken place all over the country since January 20. Kudos to all of you!

The responsibility for taking the lead in resisting Trump is of course even greater for key government officials than for ordinary citizens. Attorney-general Sally Yates courageously stood up (in sharp contrast to the spineless behavior of Republican leaders Paul Ryan and Mitch McConnell) for the law, the constitution and human decency, but was fired yesterday; I am sure she will continue to contribute to the resistance from elsewhere. There are other high-level officials whom the Trump administration cannot (yet) touch, and I'd like to offer links to some powerful and highly inspirational speeches by some of these:
  • Bill de Blasio, mayor of New York City, promises that the city will resist the Trump administration and stand up for the rights of its citizens.
  • Andrew Cuomo, Governor of New York:
      As a New Yorker, I am a Muslim. As a New Yorker, I am Jewish. As a New Yorker, I am black, I am gay, I am disabled. I am a woman seeking to control her health and her choices, becasue as [New Yorkers] we are one community​.
  • Jerry Brown, Governor of California, shows similar steadfastness.
  • And here is Jay Inslee, Governor of Washington, at SeaTac Airport, in the midst of the disarray deliberately created by the Trump administration, speaking of the "manifest and unjustifiable chaos and cruelty caused by President Trump's executive order" and its "illegality, unconstitutionality and religious discrimination".
These are role models and leaders, with a willingness to pick up the fight against the ruthless criminals that have now taken over the White House. America has been a positive example to the rest of the world in so many ways, but all this is now at risk. American values and American democracy are worth fighting for. You guys hang in there!

torsdag 26 januari 2017

A madman in the White House

Prior to the 2016 US presidential election, it was widely predicted that if Donald Trump lost the election, he would react by endlessly obsessing over unsubstantiated claims about being the victim of voter fraud. What fewer commentators had the foresight to predict was that Trump would obsess over this despite winning the election. But this is what he does.

Of course, Trump is hardly the first president to worry about his approval ratings and popularity in general. But he seems unique in his extreme egocentricity and his seemingly total lack of understanding of how important it is to at least give the impression of caring more about the nation than about his own popularity. This fits perfectly with Alexandra Erin's highly plausible and extremely worrying analysis of what may be going on in Trump's mind - read it and shiver!

Yet, self-praise is not the only thing that Trump has time for these days - if only we were that lucky! On top of his administration's furious anti-science crusade, we are now reached by news of his executive order to publish a weekly list of crimes committed by immigrants. I am sorry about my bluntness, but that is Nazism.

A madman has taken over the White House, and the United States is in deep deep trouble. And along with it, so is the world.

måndag 23 januari 2017

1984 2017

Varför valde Vita Husets nya pressekreterare, Sean Spicer, att i sitt allra första pressmöte i den rollen, leverera så totalt uppenbara lögner att det blev rent parodiskt? Det handlade ju inte ens om det slags frågor av särskild betydelse för nationens säkerhet där det anses kutym att ljuga; åskådarantalet vid Donald Trumps installation som USA:s president i fredags kan inte rimligtvis anses vara en sådan fråga. Så vad går det hela ut på? Låt oss vända oss till George Orwell och hans snart sjuttio år gamla roman 1984:1

Krig är fred? Frihet är slaveri? Okunnighet är styrka? Detta är vad det skrupelfria banditgäng som intagit Vita Huset önskar få oss att acceptera, och det känns som om vi nu befinner oss vid en vattendelare för vår civilisation. Det är nu vi som ännu tror på sanning och intellektuell hederlighet behöver stå upp, mer rakryggat än någonsin, och ståndaktigt vägra beträda det sluttande plan som väntar så snart vi går med på att O'Brien visar upp fem fingrar.

Fotnot

1) Tack till Jan Lif för tips och foto.