torsdag 28 juni 2012

Människan och världsrymden

65 years

I dagsläget är kolonisation av världsrymden knappast en uppgift som förtjänar att hamna högt på en agenda över för mänskligheten angelägna projekt, men i ett lite längre perspektiv tycker jag nog att det vore sorgligt om xkcd:s sammanfattning över vår erövring av "the final frontier" förblev riktig. Vår potential är stor - se t.ex. det föredrag av Stuart Armstrong som jag tidigare hänvisat till för en fingervisning om vad som i princip torde vara inom räckhåll, kanske redan detta århundrade. Den framstående fysikern David Deutsch ger, i sin innehållsrika och mycket inspirerande men också arroganta och ytterst irriterande bok The Beginning of Infinity1, sin egen syn på förhållandet mellan människan och världsrymden:
    Some people become depressed at the scale of the universe, because it makes them feel insignificant. Other people are relieved to feel insignificant, which is even worse. But, in any case, those are mistakes. Feeling insignificant because the universe is large has exactly the same logic as feeling inadequate for not being a cow. Or a herd of cows. The universe is not there to overwhelm us; it is our home, and our resource. The bigger the better.

Fotnot

1) Jag siktar på att återkomma om denna bok här på bloggen, men vill för ögonblicket inte säga så mycket mer än så här, då tidskriften Axess lovat arvodera mig för en recension av boken, och jag i gengäld gärna låter dem komma först med att publicera mina tankar om den.

3 kommentarer:

  1. David Deutschs syn på människans förhållande till världen kan kontrasteras mot indianhövdingen Seattles, i dennes berömda tal från 1954:

    Ni måste lära era barn att marken under deras fötter är stoftet av våra förfäder. Tala om för dem att jorden är rik på liv av vår sort, så att de respekterar landet. Lär era barn vad vi har lärt våra barn - att jorden är vår moder. Vadhelst som händer med jorden, händer även jordens söner. Om människan spottar på marken, spottar hon på sig själv. Detta vet vi - jorden tillhör inte människan, det är människan som tillhör jorden.

    SvaraRadera
  2. Jag lär nog inte läsa Deutschs bok men jag läste David Alberts recension.

    Det är rimligt att bemöta Deutsch med epistemologi, psykologi, livsåskådning o.s.v, det funkar som bemötande mot alla sorters rationalistiskt grundade uppfattningar. Det är dock en återkommande tragedi om kritiken stannar där.

    Det deduktivt prövande resonemanget begränsar sig inte till de godtyckligt valda implikationer som vetenskapen vanligtvis använder sig av. Om Deutsch har fel så måste vår behållning vara hur det sätter ljus på premisserna, annars har vi inte lärt oss nånting.

    Men fina livsåskådningar trumfar vanligen alla fortsatta resonemang. Symbolen för den fina livsåskådningen, i detta fall Seattles tal, är själv en konstruerad "teori" som frodas för att den vägrar resonera och för att den är anpassad till normen. Som det mesta annat i min mening.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Daniel för kommentar! Vad gäller Deutschs livsåskådning har jag en del att säga, men ber (av skäl angivet i Fotnot 1) att få återkomma i ämnet...

      Radera