måndag 19 november 2012

Mer om Jan Björklunds forskningspolitiska feltänk

I samband med Jan Björklunds forskningsproposition i förra månaden kritiserade jag honom här på bloggen för att tänka alldeles bakvänt. Hans problembeskrivning, att vi behöver "fler forskare som tar större risker i sin forskning, ställer de svåra och utmanande frågorna, de som vågar misslyckas i jakten på det stora genombrottet", instämmer jag i, men den åtgärd han förordar för att uppnå detta är alldeles på tok: fler och större utvärderingar!

I en debattartikel rubricerad Bevare oss för det brittiska utvärderingseländet i dagens nummer av Universitetsläraren, tillsammans med Gustaf Arrhenius, Per Dannefjord, Mattias Marklund och Ann-Marie Pendrill, utvecklar vi kritiken, och jämför med vad man har gjort i Storbritanninen:
    Som bot mot det problem med alltför lite risktagande i forskningen som Björklund tar upp är hans recept fullkomligt bakvänt. Vi är inte emot att våra prestationer granskas, vilket ju sker redan idag, men ännu fler utvärderingar än idag torde leda till forskning präglad av minskat risktagande och färre verkliga genombrott. [...]

    Förutom att ha motsatt verkan på forskningen jämfört med den som Björklund i sin retorik säger sig eftersträva, så kommer hans reform att resultera i byråkratisering och resursslöseri. Det är bara att kika på hur det har gått i Storbritannien, där det system han föreslår redan är genomfört. Det har resulterat i en jättelik byråkratisk apparat, inte bara på central nivå, utan även på de enskilda universiteten, som startat hela avdelningar av administratörer avsatta att förse centralmakten med de uppgifter som begärts in, så rosaskimrande framställda som möjligt. Vi har kollegor i Storbritannien som klagar över den tid som de tvingas ta från forskningen för att istället lägga på – inte utvärderingar i sig, utan låtsasutvärderingar som deras universitetsadministratörer tvingar på dem som övning inför de verkliga utvärderingarna.

Läs vårt korta debattinlägg i dess helhet, och fortsätt sedan gärna med exempelvis Simon Heads bistra lägesbeskrivning The Grim Threat to British Universities.

1 kommentar:

  1. Jag kan bekräfta att det var väldigt irriterande när jag var i England. Nästan varje månad frågades vi för "bästa fyra publikationer" och "research impact", och det var faktiskt under många år innan utvärderingen! Jag kan bara spekulera hur mycket tid slösats pga s.k. "utvärderingen". När jag har flyttade från England blev det ganska outhärdligt, därför hoppas jag att det här systemet inte kommer att följa några andra "brittiska" matematiker (bl.a. mig!) som flyttat till Sverige!

    SvaraRadera