fredag 15 september 2017

Thente och de två kulturerna

Sedan minst fem år tillbaka har jag retat mig på DN-skribenten Jonas Thentes benägenhet att se ned på kunskap inom det för honom så främmande matematisk-naturvetenskapliga ämnesfältet; han personifierar det kunskapsläge och den inställning som C.P. Snow ondgjorde sig över redan 1959 i sin klassiska De två kulturerna. Följande passage i en DN-artikel av Thente för ett par veckor sedan gjorde inget för att milda mitt sinne.

Det är såklart sant att det finns många människor som inte intresserar sig för skönlitteratur, men det skulle förvåna mig väldeliga om denna egenhet skulle visa sig korrelera positivt med naturvetenskaplig bildning eller dito yrkesval. Om Thente vill hävda något sådant borde han belägga det med statistik. Tills han gör det kommer jag att fortsätta betrakta den här sortens utfall som fördomsfullt hittepå och physics envy.

Ulf Danielsson svarar Thente i dagens DN, och framhåller det önskvärda i att ta del av båda de kulturer Snow åsyftar, och att låta dem korsbefruktas i huvudet. Därmed är han inne på Snows linje, och jag kan bara instämma.

6 kommentarer:

  1. Arne Söderqvist15 september 2017 18:34

    Det finns till och med personer som nått höga samhällspositioner och lyckats bli några av "samhällets stöttepelare" och som är riktigt stolta över att de aldrig begrep något av skolmatematiken.

    Av en olyckshändelse råkade jag för en tid sedan köpa boken "Duktiga flickors revansch" av Jan Björklunds utmanare, Birgitta Ohlsson. Nåväl, jag bet i det sura äpplet och läste boken. Författaren snobbar med att bara med nöd och näppe ha blivit godkänd i matematik i skolan men att samtidigt ha fått högsta betyg i övriga ämnen. Det framgår inte vilken av dessa saker hon värderar högst.

    SvaraRadera
  2. Matematik är ondska. Goda människor kan inte och vill inte räkna! Har inte det varit ganska uppenbart i Sverige på senare år?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist20 september 2017 07:32

      Matematik är förvisso betydligt mer än "räkning". Men "ondska"?

      Radera
    2. Skall man verkligen behöva ironivarna jämt och ständigt?! Olle skulle säkert invänt om han trodde jag menade allvar. 🙂

      Radera
  3. Arne Söderqvist20 september 2017 15:35

    Jag undrar detsamma. Jag försökte också vara ironisk, men var ute i i ogjort väder. Olle skulle säkert ha invänt om han trodde jag menade allvar.
    Din slutsats är tydligen korrekt: ironivarning är alltså av nöden.

    SvaraRadera
  4. Han lyckas ändå nämna två av mina favoritböcker när det gäller populärvetenskap. Av tre möjliga. Och jag har läst Stieg Larsson och Dan Brown. Men jag kan inte på rak arm komma på när jag läste nåt annat skönlitterärt. Så han har ju helrätt på mig, tyvärr. Jag läste Stieg Larsson med behållning. Men känslan av att ha en oläst Stieg Larsson jämfört med en oläst "Fermats gåta" på nattduksbordet går bara inte att jämföra. Det ena är nåt att läsa, det andra ser man fram emot.

    Jag tycker att man i så fall kan vända på det. Om han som "humanioraist" och icke-naturvetare hellre läser skönlitteratur än Fermats gåta, så är han ju precis lika inskränkt som jag.

    Jag får bita i det sura äpplet och ge honom rätt. Men jag tänker fortsätta ge efter för mina lustar och läsa det som jag helst vill läsa. Dock utan minsta förakt för de som hellre läser nåt annat.

    SvaraRadera