fredag 3 november 2017

Lidande - en filosofisk läslista

Häromveckan satt jag i en taxi i Bryssel tillsammans med kognitionsvetaren Steven Pinker och filosofen Thomas Metzinger. Vi kom in på frågan om huruvida det är glädjande att vi har medvetanden, eller om detta är något som mest bara för med sig en massa lidande. Att de flesta människor väljer att leva vidare snarare än att ta livet av sig kan peka mot att livet och våra medvetna upplevelser mestadels är något gott, men jag framhöll viss skepsis mot sådan argumentation, ty nog finns det evolutionsbiologiska skäl att anta att oavsett den faktiska hedoniska nivån (uttryckt exempelvis i proportionen välbefinnande kontra lidande) i våra liv, så hittar våra hjärnor ett sätt att få oss att tro att livet är värt att leva. Pinker invände genast att det förefaller omöjligt att missta sig på huruvida man mår bra eller lider, men Metzinger gjorde en ansats att försvara min tankegång. Tyvärr avbröts vi i det läget av att den korta taxiresan tog slut, men han (Metzinger alltså) hänvisade mig senare1 till sin essä Suffering - en läsvärd filosofisk studie av fenomenet lidande, där vår svårighet att rätt bedöma den hedoniska nivån i våra liv är en av flera intressanta poänger som inskärps.

I det två månader långa och nyligen avslutade GoCAS-gästforskarprogrammet i Göteborg om existentiell risk talade vi en hel del om lidande. Det är lätt gjort inom existentiell risk-studier att oreflekterat betrakta mänsklighetens utplåning som det värsta som kan hända, men det kan finnas anledning att ifrågasätta den implicita premissen, till förmån för ståndpunkten att ett ännu värre utfall skulle kunna vara ett scenario där vi lyckas med en intergalaktisk rymdkolonisering men råkar fylla universum med astronomiska mängder svårt lidande. Triggad av diskussionerna i GoCAS-programmet, jämte den avbrutna taxidiskussionen i Bryssel, tänker jag här bjuda på en liten (och föga systematisk) läslista på temat lidande och hur vi bör se på det i moralfilosofiska termer. Inklusion av en text i listan betyder inte att jag ställer mig bakom dess ståndpunkter, utan bara att jag finner dem värda att reflektera över. Varsågoda!
  • Först har vi som sagt Thomas Metzingers uppsats Suffering.
  • En annan filosof, David Benatar, är känd för sin bok Better Never to Have Been: The Harm of Coming into Existence. Jag har (ännu) inte läst boken, men rekommenderar hans färska uppsats Having children is not life-affirming: it's immoral i vilken han argumenterar för den ytterst kontroversiella ståndpunkten att ett människoliv tenderar att föra med sig så mycket lidande att det helt enkelt är omoraliskt att skaffa barn. Följande passage i uppsatsen ansluter till ovan nämnda taxidiskussion:
      The suggestion that life is worse than most people think is often met with indignation. How dare I tell you how poor the quality of your life is! Surely the quality of your life is as good as it seems to you? Put another way, if your life feels as though it has more good than bad, how could you possibly be mistaken?

      It is curious that the same logic is rarely applied to those who are depressed or suicidal. In these cases, most optimists are inclined to think that subjective assessments can be mistaken. However, if the quality of life can be underestimated it can also be overestimated. Indeed, unless one collapses the distinction between how much good and bad one’s life actually contains and how much of each a person thinks it contains, it becomes clear that people can be mistaken about the former. Both overestimation and underestimation of life’s quality are possible, but empirical evidence of various cognitive biases, most importantly an optimism bias, suggests that overestimation is the more common error.

  • En klassiker på Scott Alexanders formidabelt läsvärda blogg Slate Star Codex är bloggposten Meditations on Moloch, som bättre än något annat jag läst visar hur ofantligt svårt det är att skapa och i det långa loppet bevara ett gott samhälle (i betydelsen ett samhälle där invånarna upplever lycka och välbefinnande), och hur starka de evolutionära, ekonomiska och spelteoretiska krafter är som driver på i motsatt riktning. Detta understryker relevansen i framtidsscenarier med astronomiska mängder lidande.
  • Negativ utilitarism (NU) är en moralfilosofisk inriktning som fokuserar på minimering av lidande (och mindre eller inte alls på förbättringar i den andra änden av den hedoniska skalan, ökandet av välbefinnande). Påverkad av Toby Ords eminenta uppsats Why I'm Not a Negative Utilitarian har jag tenderat att avfärda NU, men saken är möjligen inte fullt så enkel som jag tidigare tänkt, och Simon Knutssons kritik av Ord är värd att ta del av (se även Knutssons The World Destruction Argument).
  • Relaterad till NU, men inte samma sak (genom att vara inte ett moralsystem utan snarare en teori om hur vi är funtade) är så kallad tranquilism; se Lukas Gloors uppsats om saken.
Notera slutligen att jag här helt har ignorerat skönlitteraturen, som givetvis har ofantligt mycket intressant att bjuda på i ämnet lidande.

Fotnot

1) Vilket skedde i samband med vårt seminarium i EU-parlamentet dagen efter.

10 kommentarer:

  1. Jaa! Jag uppskattar ämnesvalet och tänker att det möjligen kan ha något att göra med kommentaren jag postade här igår. Bara det att min värdetext är väldigt mycket mer åt det positiva hållet.

    Jag postade textens första avsnitt idag, fredag. Den finns på adressen https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1485194851565676&id=358506554234517 .

    Avsnittet heter "Vad är värde?". I andra avsnittet, som kommer i morgon, utvecklar jag en del neuropsykologiska teorier. I tredje avsnittet förklarar jag vad exohedonism är. Sedan kommer nya spännande avsnitt varje dag ett tag framöver.

    Så håll ett öga på facebook.com/ekosolid den här helgen och nästa vecka!

    Titeln är: Värdestrukturer, begär, exohedonism och värdemaximering

    Texten analyserar begreppet värde, formulerar en neuropsykologisk teori, en exohedonistisk teori, teorier kring värdestrukturer och förstånd och avslutar med vissa analyser kring rastlöshet, kärlek och moral.

    Centrala begrepp: värde, begär, upplevelsebegär, intresse, nöje, behag, värdestrukturer, förstånd

    Uppsatsens slutsats lyder i korthet så här: Det mänskliga livets högsta värde(n) och det som med rätta väger tyngst för människor är intressanta, roliga och angenäma händelser, upplevelser och liv, eftersom våra mest centrala psykologiska begär handlar om sådant. Livets goda förutsätter att vi använder våra förstånd och vårdar och utvecklar våra värdestrukturer, värdenätverk och livsflöden.

    SvaraRadera
  2. De där tomtarna du nämner 😉 sitter uppenbarligen fast i känslohedonism, vilket för mig ter sig alldeles sanslöst. Jag begrep redan för tre decennier sedan att det som gör livet värt att leva framförallt är att det är intellektuellt intressant. "Livet har svårt att inte te sig intressantare än döden", var mitt lakoniska konstaterande. Utan lidandets ständiga närvaro/risk skulle livet vara skittråkigt och knappt värt att leva.

    Men är man känslohedonist kan man gott ta livet av sig tycker jag, för livet rymmer verkligen ganska rejält med lidande i förhållande till njutning och lycka.

    Det är dock synd att ta sitt liv på grund av att man omfattar en korkad värdeteori. Hedonismen är inte på något sätt en bevisad motivationspsykologisk teori. Läser du en tjock kursbok i motivationspsykologi hittar du garanterat ingenstans något påstående om att den mänskliga motivationen i grund och botten är känslohedonistisk. Hedonismen brukar nämnas på ett par sidor långt bak i boken.

    Viktigare och trovärdigare än så är känslohedonismen inte. Märkligt dock att så många förmodat intelligenta personer inte förmår uppfatta detta!

    SvaraRadera
  3. Jag håller för närvarande på och publicerar EkoSoLiDs värderingstänkande en dag i taget på facebook.com/ekosolid . Hittills har rubrikerna varit följande:

    "Vad är värde?"

    https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1485194851565676&id=358506554234517

    "Hjärnans treenighet"

    https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1486097351475426&id=358506554234517

    "Exohedonism"

    https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1487008644717630&id=358506554234517

    "Upplevelsebegär, begärsuppfyllelse, upplevelseflöde, livsflöde, värdestrukturer, värdenätverk och ira aktiviteter/upplevelser/liv"

    https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1487800101305151&id=358506554234517

    "Värdestrukturer och förstånd"

    https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1488669374551557&id=358506554234517

    I morgon är ämnet "Rastlöshet" och sedan följer "Kärlek", "Moral" och "Slutsatser".

    Ta och läs för h-e och sluta vara dum! 😀

    SvaraRadera
  4. Om jag förstod dig rätt i det inledande stycket så testade du tanken att våra medvetna hjärnor skapar en illusion av mening, vilket gör livet uthärdligt. Men i så fall är ju hela vårt kognitiva maskineri opålitligt. Hur ska du då kunna försvara rationellt tänkande, förnuft och alla övriga fakulteter vi använder oss av?

    Mvh
    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vårt kognitiva maskineri är opålitligt får vi leva med - och vi får försöka göra det bästa av situationen (snarare än att ge upp och falla ned i någon hopplös radikalskepticism).

      Radera
  5. Hedonismen ser lidandet som något ont, men lidandet är i hög grad njutningens och lyckans mm fond/bakgrund. Inte minst skulle livet kunna bli förfärligt tråkigt om risken för lidande vore alldeles eliminerad. Det verkar inte hedonister inse.

    Här har du min värdetexts sammanfattning och slutsatser:

    Sammanfattning och slutsatser

    Det mänskliga livets högsta värde(n) och det som med rätta väger tyngst för människor är intressanta, roliga och angenäma händelser, upplevelser och liv, eftersom våra mest centrala psykologiska begär handlar om sådant. Livets goda förutsätter att vi använder våra förstånd och vårdar och utvecklar våra värdestrukturer, värdenätverk och livsflöden.

    * Vi vill ha intressanta, roliga och angenäma händelser, upplevelser och liv.
    * Vi bryr oss normalt om andra såväl som oss själva.
    * Vi måste värna om och utveckla våra värdestrukturer.
    * Vikten av att livet är intressant för våra förstånd är större än vi vanligtvis fattar. Folk har en tendens att inbilla sig att de "bara vill vara lyckliga", typ ligga och såsa i en hängmatta med ett fånigt flin i ansiktet. Många är dock ganska rejält rastlösa och drar inte sällan olycka snarare än lycka över sig själva genom rastlösa aktiviteter. Vår rastlöshet är inte bara fysisk, utan också sensorisk och intellektuell. Det är framförallt de intellektuellt rastlösa som formar världen, genom sitt skapande, upptäckande och uppfinnande.
    * Könsdrift och statusdrift mm har avsevärt inflytande på våra beteenden, men är relativt lätt att hänga av ifall man inser att de inte ger livskvalitet, dvs intressanta, roliga och angenäma händelser, upplevelser och liv.

    https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1492381114180383&id=358506554234517

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den nonchalanta syn på lidande du här torgför provocerar mig nästan (men bara nästan) att önska dig all tandvärk du kan få.

      Radera
    2. För att nu hålla sig till en relativt lindrig form av lidande. (Så låt oss inte tala om waterboarding, ångest, svår depression, att behöva leva under det som kallas våld i nära relation, eller outhärdliga minnen av Auschwitz.)

      Radera
    3. Jag skriver kanske snart en liten analys om lidande också, men eftersom jag menar att livet är intressantare än döden under snart sagt alla omständigheter så tycker jag inte att det finns mycket skäl att uppehålla sig vid livets sämre sidor.

      Helt klart försöker vi undvika lidande, men det skall till ett synnerligen svårt lidande innan jag hellre är död. Det beror inte på några illusioner om livet, utan på att döden helt enkelt är det tristaste man kan tänka sig. Hellre då lite lidande. 😀

      Du är väl klar över att lidandet har en biologisk funktion, förmodar jag. Det är info om saker vi måste försöka undvika för att vi och saker som vi uppskattar inte skall gå under. Dessvärre får vi ibland mer info om detta än vi behöver eller kan använda.

      Vi hittar med tiden botemedel mot många former av lidande. Det är inte så många som går omkring med tandvärk nuförtiden. Vi har tandläkare och har dessutom blivit ganska bra på att sköta våra tänder.

      Så minskar lidandet i världen i takt med ökat kunnande. Ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria, som någon du inte gillar sa för 2000 år sedan.

      Radera
  6. Arne Söderqvist13 november 2017 22:49

    Min pappa var en gåtfull person. Han tyckte de var roligt att ha tråkigt och att det var tråkigt att ha roligt. Så sade han i alla fall. Jag vet inte om han led av att ha detta synsätt. Tursamt nog har det inte gått i arv.
    Vad som får mig att lida är den svenska utbildningspolitiken, med religiös tro på begreppet didaktik.

    SvaraRadera