onsdag 5 november 2014

Vad har Lennart Bengtsson för sig nuförtiden?

Jag skrev i våras en serie bloggposter om Lennart Bengtssons Dr Jekyll och Mr Hyde-liknande förvandling från framstående och respekterad klimatforskare till ilsken antiklimatåtgärdsagitator med långt gångna klimatförnekarböjelser: Bengtsson tog emot min kritik med en påtaglig brist på fattning. Han började med att hota att ställa in sin planerade flytt hem till Sverige, och fortsatte sedan med att sprida (felaktiga) påståenden om att jag inte skulle "ställa upp helhjärtat på Voltaires uppfattning" om yttrandefriheten, för att till slut övergå i ett allmänt gormande om "jesuiter" och att "inte ens vetenskapen är en trygg plats för det rationella tänkandet längre". I ett ebrev till mig den 12 juni 2014 meddelade han till slut att han hade fått nog av publik debatt, och att han avsåg återgå till att helt fokusera på sin vetenskapliga gärning. Med hans egna ord:
    Jag har med föga framgång försökt bedriva någon form av saklig information i klimatfrågor i Sverige men anser efter några år att detta varit bortkastad tid. Sedan några veckor har jag gjort klart att jag upphört med denna verksamhet. Jag skall helt ägna min tid åt vetenskapligt arbete i fortsättningen i samband med mina internationella kollegor.
Detta var ett besked jag varmt välkomnade, då min uppfattning var (och är) att lika stora som Bengtssons förtjänster är som klimatforskare är också hans brister som politisk tänkare och agitator.

Nå, hur har det då gått med Bengtssons tillbakadragande från samhällsdebatten? Well, sådär. Han har i själva verket fortsatt flitigt att kommentera på de båda klimatförnekarbloggarna Antropocene och (den Orwellskt benämnda) Klimatupplysningen. En tydlig utvecklingslinje i hans engagemang kan skönjas, nämligen hur han från att relativt ensidigt ha fokuserat på klimat- och energifrågor nu har breddat sig till att även lufta sina uppfattningar i bland annat genus-, migrations- och etnicitetsfrågor. Låt mig ge några exempel på vad han skrivit den senaste tiden.1 I samtliga fall ger han uttryck för åsikter som jag själv personligen tar avstånd ifrån, men jag ser ändå visst värde i att publicera dem här, av i alla fall två skäl. Dels kan de vara av intresse för de läsare som efter vårens debatt önskar att bättre förstå sig på vad som egentligen rör sig i Lennart Bengtssons huvud, dels tror jag att det kan vara uppfriskande att bryta den ideologiska slagsida och politiskt korrekta monotoni som annars råder här på bloggen.2
  • den s.k. Klimatupplysningen, 5 juni 2014:
      Vad beträffar kvinnor och män så har jag svårt men min begränsade livserfarenhet att se någon större ojämlikhet i Sverige sedan 1948 då jag började realskolan i Trollhättan. Inte ett ögonblick uppfattade jag vare sig hemma eller i skola att kvinnor/flickor var diskriminerade. Beroende på praktiska omständigheter hade de ofta olika uppgifter. Det fanns minst lika gott om dominerade kvinnor som män liksom undergivna män eller kvinnor. Samma sak gäller i dag vad jag kan se från barn och makar och barnbarn.
    (Just denna kommentar predaterar det ovan citerade ebrevet den 12 juni 2014, och kan därför inte anföras som exempel på Bengtssons vacklande i sin där deklarerade föresats att dra sig tillbaka från samhällsdebatten, men jag finner den vara ett tillräckligt intressant exempel på hans politiska tänkande för att den skall vara värd att återge ändå.)
  • Antropocene, 30 september 2014:
      Anpassligheten i Sverige överträffar sig själv när det politiskt korrekta samhället gett Pippi Långstrump en ny pappa. Han är nu inte längre negerkung utan bara kung. Nu är det väl inte troligt att Pippi Långstrumps pappa vara bantuneger, hottentott eller bushman utan snarare om jag kommer ihåg berättelsen rätt var utnämnd till kung trots sitt svenska ursprung? för ett obestämt afrikanskt land. Pippi har ju inte heller på något sätt några negroida drag utan påminner snarare om ett slags energiskt Gudrun Schyman som barn.

      Däremot har jag inget minne av Pippis mamma, så här finns det utrymme för mer omfattande omskrivningar för att tillfredsställa alla rättrogna genuskvinnor. Varför inte byta ut hela negerkungen mot en vänsterinriktat och politisk korrekt Pippimamma som bytt ut alla sina mammamånader till en snäll och beskedlig karl som går hemma och städar.

      När man är i färd med att skriva om den svenska litteraturen så finns det en myckenhet av hemskheter för de politiskt korrekta att skriva om. Jag talar inte här om de talrika mord- och våldsscener i dagens så populära deckare utan snarare om vår klassiska litteratur. Jag kan inte föreställa mig att Strindberg får godkänt betyg av våra så politiskt korrekta kvinnor. Skämtteckningar av Albert Engström och Oskar Andersson (OA) måste också nästan totalt ritas om och flera av Evert Taubes visor kommer att drabbas av den moderna bannbullan. När man är i farten kan man ju förbjuda alla vetenskapliga uppsatser som inte helhjärtat förespråkar en nära förestående klimatkatastrof för att inte tala om artiklar som ställer sig positiva till fossil energi och kärnkraft. Andra oanständigheter är kokböcker som frossar i allehanda upphetsande kötträtter och annat klimatfarligt.

      Inte längre behöver man anordna bokbål i vår elektroniska tid det är bara att gå in och ändra i databaserna. Man kan också öka takten i omskrivningarna och här följa vad som var brukligt i Sovjetunionen. När någon känd person blev avpolletterad, vilket var legio, var det nödvändigt att gå in och ändra i de ryska encyklopedierna och ändra historien i sann sovjetisk anda. Detta var ett arbete som krävde avsevärda personella och andra resurser och innebar i stort sett att man höll flera av de stora encyklopedierna i ett lösbladssystem. I vår elektroniska ålder är detta en barnsak som vi redan kan se från Wikipedia som fortlöpande ändras av diverse aktivister. Så i den elektroniska boken kan man trolla bort både negerkungar och annat utan några större problem. Inte ens Orwell kunde föreställa sig denna eleganta möjlighet att likrikta och standardisera tänkandet.

  • den s.k. Klimatupplysningen, 9 oktober 2014:
      Sverige har med råge fått en feministisk regeringen. Det är bra på flera sätt inte minst att det bör bli något svårare att i efterhand skjuta skulden på den andra hälften av befolkningen, enkannerligen dess heterosexuella och kaukasiska del.

      We wish all good luck in the enterprise.

  • Antropocene, 31 oktober 2014:
      Ett annat alternativ är att uppmuntra svenskar till att utvandra genom att Migrationsverket bistår med ett utvandringsbidrag och på detta sätt ställa de friställda bostäderna i Sverige till förfogande för asylinvandrare. Detta har ju den dubbla fördelen att asylinvandrarna på sikt också kan överta svenskarnas arbetsuppgifter . Detta är tveklöst en utmärkt möjlighet för exempelvis välutbildade läkare och sjuksköterskor som efterfrågas inte minst i Norge. Säkert är detta också fallet med andra välutbildade svenskar.

      Det är faktiskt allvar, läs gärna: http://www[...]undergang.pdf

    Observera att det dokument som Bengtsson med gillande länkar till är ren och oförblommerad fascism, och att det avslutas på sidan 16 med bilden av en svensk flagga ihop med en dekal märkt "Ett islamfritt Europa".

    Edit 6 november 2014: Lennart Bengtsson har meddelat mig att det sista stycket i hans bloggpost på Antropocene den 31 oktober 2014 (det som börjar "Det är faktiskt allvar..." och utmynnar i en länk till en fascistisk programförklaring) inte härrör från honom själv, utan hade tillfogats i efterhand av bloggens ägare Lars Bern. Efter påpekande från Bengtsson har Bern nu flyttat ned sitt tillägg från dess förrädiska ursprungsplacering (där det var stört omöjligt för läsaren att ana att den inte var en del av Bengtssons text) till bloggpostens kommentarsfält. Det är ytterst beklagligt att Lennart Bengtssons bloggpost förvanskats på ett vis som kopplar honom till om möjligt ännu groteskare uppfattningar än dem han själv ger uttryck för, och jag är glad åt att ha bidragit till att den saken rättats till. Att Bengtsson (epostvägen) riktar sin ilska över det inträffade mot mig och inte mot Bern finner jag dock en smula besynnerligt.

Fotnot

1) Jag är UI-kollegan Lars Karlsson (som följt Lennart Bengtssons bloggosfäriska förehavanden lite noggrannare än jag) ett stort tack skyldig, för att han uppmärksammat mig på flertalet av dessa exempel.

2) Det där sista skrivet med en rejäl dos ironi. Jag finner i själva verket inget "uppfriskande" alls i Lennart Bengtssons unkna åsikter.

18 kommentarer:

  1. Nytt namn på bloggen - Häggström Hånar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att återge vad en person skriver, är det hån? Om den citerade skribenten är en firad vetenskapsman och akademiledamot?

      Radera
    2. För den som vill fördjupa sig i etiska och mer etikettsmässiga aspekter på mitt tilltag att återge yttranden och skriverier av Lennart Bengtsson rekommenderar jag min tidigare bloggpost Om trevnad.

      Radera
  2. Jag har svårt att se att Lennart Bengtssons uppfattning i politiska frågor har någon bäring på hans uppfattning vad det gäller klimatfrågor. Känns mest som kuriosa i sammanhanget

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du med "uppfattning vad gäller klimatfrågor" avser hans forskning och publikationer så har du förhoppningsvis rätt. Men vad gäller samhällets risknivåer, de rika ländernas ansvar för klimatanpassning av de fattigare dito och vårt ansvar för kommande generationer, då är vi ju redan inne på politik.

      Radera
  3. "ilsken antiklimatåtgärdsagitator med långt gångna klimatförnekarböjelser"
    ... ?
    Om vi tar bort negationerna får vi "ilsken klimatåtgärdsagitator med långt gångna klimatböjelser"
    Vem skulle den här beskrivningen kunna stämma in på?

    SvaraRadera
  4. Lennart Bengtsson har meddelat mig att jag är "en alldeles berövlig människa". Jag har dock svårt att instämma i detta värdeomdöme, som blott tycks grunda sig i att jag inte respekterar hans önskan om att få yttra sig åt höger och vänster i publik debatt utan att för den sakens skull behöva utstå bevakning och bemötande från meningsmotståndare.

    Själv lutar jag alltmer åt att uttrycket "en alldeles berövlig människa" passar bättre på Bengtsson själv, inte minst sedan han nu verkar ha tagit till sitt hjärta den djupt omoraliska men bland ledande klimatförnekare (som Lord Monckton och Fred Singer) populära metoden SLAPP (strategic lawsuit against public participation). OK, jag kan ha förståelse att han sedan han initialt sett denna min bloggpost och inte känner igen att han skulle ha länkat till den fascistiska pamfletten, brusar upp och förhastat epostar mig meddelandet "Jag tycker nu att Dina skriverier om mig har nått en sådan nivå att jag avser överlämna detta till min advokat i UK". Men sedan det därefter stod klart för honom att jag handlat i god tro och att det inte är jag utan hans kompis Lars Bern som är upphov till den bedrägliga uppgiften, så hade det varit rimligt om han tagit tillbaka sitt hot och tackat mig för den snabba korrigering jag gjort i bloggposten ovan. Men icke. Även sedan sammanhanget med Berns bedrägliga beteende stått klart för honom skriver han i ett ebrev Uppsalainitiativet: "Jag har meddelat Häggström att jag avser söka legalt råd för förtal".

    Inför detta beteende från Bengtssons sida känns det naturligt att anknyta till hans intresse för Voltaire och yttrandefriheten, vilket Lars Karlsson gör i en kommentar på Uppsalainitiativet:

    "Som Doltaire, mindre känd bror till Voltaire*, en gång sade:

    'Jag håller inte med om vad du säger, och jag ska söka legalt råd för att försöka hindra dig från att säga det.'

    * Voltaires mer berömda citat om yttrandefriheten är egentligen en summering av Voltaires
    Traktat om toleransen gjord av en biografiker."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett beklagligt skrivfel har smugit sig in i min kommentar 10:15 ovan: Bengtsson skrev "bedrövlig", inte "berövlig".

      Radera
  5. Det finns faktiskt en slags konsekvens i Bengtssons beteende:
    (1) I våras kämpade han mot politiseringen genom att bli rådgivare åt en tankesmedja (GWPF) som politiserade vetenskapen.
    (2) Nu försöker han försvara det öppna samhället och främja yttrandefriheten genom att hota en person som kritiserar honom med rättsliga åtgärder.

    Lennart "Tvärtom" Bengtsson

    SvaraRadera
  6. Han verkar också väldigt förtjust i klichéutrycket "politiskt korrekt", som så många andra som verkar vilja framstå som martyrer för yttrandefriheten när de bemöts.

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  7. Mer av Bengtsson. Nu använder han Islamska Statens grymheter som argument mot vad han kallar "en okontrollerad invandring".

    SvaraRadera
  8. Jag har fått en extra rännil av amerikanska läsare på bloggen de senaste dagarna, hitlockade från bloggen Stoat, där följande hänvisning hit levererades häromdagen:

    "Perhaps the best WATN [where are they now] was l’affaire Lennart Bengtsson in May (for those who forget easily: LB had a paper rejected for being unoriginal; got miffed, and joined the GWPF in a fit of madness; left when all his friends told him the GWPF were nutters; and then blamed everyone but himself for his poor judgement). Its all gone quiet now; spies report that LB has gone back to writing right-wing non-climate politics on climate blogs. But since he has had the decency to do this in Swedish, no one has been reading what he has written; I’ll assume that’s deliberate on his part, and respect his privacy. You can read an analysis of it here (well, actually you probably can’t cos its in foreign, but you can try google translate; or Eli has some earlier stuff, it all looks very similar)."

    SvaraRadera
  9. En sak som är lite speciell med Lennart Bengtsson är att varje gång man tror att han nått botten i sin mix av klimatförnekeri, misogyni och andra unkna åsikter så lyckas han underträffa sig själv igen. Så här kommenterar han IPCC-ordföranden Rajendra Pachauris avgång:

    "Det är en lättnad att bli av med denna mindre tilltalande figur. Tyvärr har den seriösa klimatvetenskapen redan tagit allvarlig skada och man får tyvärr räkna med en nedgångsperiod på flera decennier. Liknade har hänt tidigare i meteorologins historia. Det positiva är de stora framstegen inom observationstekniken och för väderprognoserna som blir bestående.

    Vi kan bara hoppas att såväl politiker som allmänhet kan koncentrera sin uppmärksamhet på andra områden där de är mer kompetenta och överlåta meteorologisk forskning till sakkunskapen precis som inom exempelvis astronomin och partikelfysiken. Politiseringen av meteorologin är ett av de största katastrofer som drabbat den meteorologiska forskningen. Detta har lett till en trivial och oseriös debatt och med allsköns lycksökare som utnyttjat den nya visibiliteten för att främja sin egen självbild. Jag ser slutet på episoden Patchauri som ett hälsotecken och kanske slutet på början på en av meteorologins mest generande epoker. Det hade förstås varit mer tilltalande om mannen hade kastats ut på grund av sin bristande seriositet och obefintliga fackkunskap och inte för en trivial fruntimmershistoria som sällan enbart kan lastas det manliga könet."

    SvaraRadera
    Svar
    1. En påminnelse om hur det gick förra våren då Bengtsson försökte "bekämpa politiseringen" av klimatvetenskapen: han gjorde sig till en "nyttig idiot" för Fox News och hårdföra klimatförnekare som Marc Morano. Jag har aldrig sett Bengtsson ta avstånd från den rapporteringen.

      Och nu är Bengtsson fast skribent på Lars Berns "libertarianska" stolleblogg Antropocene.se, där Bern själv vältrar sig i primitivt klimatförnekeri.

      Radera
    2. Bengtsson skriver
      "Vi kan bara hoppas att såväl politiker som allmänhet kan koncentrera sin uppmärksamhet på andra områden där de är mer kompetenta och överlåta meteorologisk forskning till sakkunskapen precis som inom exempelvis astronomin och partikelfysiken."

      Det finns otaliga exempel på att riktigt stora framsteg görs då specialister på olika områden samverkar. Ett talande exempel är Manhattanprojektet, där fysiker, kemister, matematiker och tekniker och andra vetenskapsmän tillsammans lyckades med något som aldrig annars skulle kunnat åstadkommas. Målet för projektet var faktiskt inte i första hand att kunna utplåna hundratusentals människor med en enda bomb, utan ett desperat försök att kunna se till att all världens ungdom skulle slippa bli tvångsrekryterade till Hitlerjugend i framtiden. Projektet var alltså från början i högsta grad en mänsklig angelägenhet.

      Det är inget självändamål att det ska råda en gemytlighet vid samverkan mellan specialister på olika områden. Så var det inte under Manhattanprojektet och så verkar det inte heller vara beträffande klimathotet. Det viktiga är att ingen hämmas att uttala sin uppriktiga mening. Det är då framsteg kan åstadkommas. En påbjuden konsensus, där alla ställer in sig i ledet, kan vara detsamma som att okritiskt följa ett blindspår.

      Radera
  10. Mer av Bengtsson om invandringspolitiken:

    "Uppenbarligen uppgick neandertalmänniskan gradvis i homo sapiens eftersom ett litet antal neandertalgener fortfarande återfinns hos dagens moderna människor. Det behöver därför inte innebära någon dramatisk händelse som tidigare spekulerats i, utan helt enkel att de inte kunde bevara sin egenart och helt enkelt assimilerades av homo sapiens och nu finns kvar där som genetiska spillror.
    Idag bevittnar vi sannolikt en analog transformation i Sverige där landets befolkning och kultur ändras i rasande takt. Redan om 25 år räknar man med att hälften av landets befolkning är utlandsfödda eller med föräldrar som utlandsfödda. Redan vid slutet av seklet kommer den svenska urbefolkningen att vara i minoritet för att sannolikt gradvis upplösas under de kommande århundradena. En liknande utveckling kommer sannolikt också att äga rum i andra europeiska länder men knappast kommer det att fortlöpa i samma rasande takt som i Sverige."

    SvaraRadera
  11. Här droppade jag in, från dagens inlägg.

    Om jag förstår syftet rätt, är det att samla ihop och visa en persons, enligt bloggförfattarens, felaktiga åsikter i olika frågor, och liksom nå en kritisk massa i bevisföring kring personens trovärdighet när det gäller "vetenskaplighet"?

    Och det kan man naturligtvis göra, om man tycker någon gör fel, eller har fel, och vill motbevisa det. Men, om det nu är syftet, varför är bevisföringen så kryddad med subjektivitet och värdeord?

    Redan i första stycket ligger känslorna på ytan i den högst värderande meningen, "respekterad klimatforskare till ilsken antiklimatåtgärdsagitator med långt gångna klimatförnekarböjelser", där det framgår att man bara kan vara klimatforskare om man för fram resultat i en viss riktning. Inte om man för fram resultat i någon annan riktning.

    Är inte det lite konstigt att resultaten kommer före forskningen, man kan bara kalla sig forskare med vissa resultat? Kan ingen forskare någonsin på vetenskapliga grunder ifrågasätta rådande riktning (som tycks innehålla både politik och vetenskap fö) i klimatfrågan med bibehållen vetenskaplig heder?


    Hälsningar från en som drömmer om objektiva diskussioner

    SvaraRadera